31/3-10
Jag har insett en ny sak, man hör hela tiden överallt att man ska leva i nuet och ta vara på tiden och blablablablabla. Men hur gör man det egentligen? Det är så lätt att säga men hur gör man?
Jag tror att leva i nuet handlar om att prioritera det man själv tycker är viktigt och inte det som förväntas utav andra. Vi alla har varsit liv, mitt liv ska formas utav mina beslut och ditt utav dina. Det som är viktigt för mig behöver inte betyda något för någon annan och det gör det hela mer levande.
Om vi människor skulle anpassa oss för allt så skulle det inte bli någonting kvar av människan?
28/3-10
Ibland blir man lycklig när saker händer som man aldrig trodde skulle hända. För 6månader sen kom tankar att jag aldrig skulle få uppleva min 19årsdag. Men nu är jag här, jag har uppnått ett av mina mål och jag är så jävla lycklig idag! Jag har blivit uppvaktad och grattad av världens bästa människor! Tack allihopa.
Jag bestämde mig under den tuffaste tiden att lägga av att skriva, jag tyckte allt blev så negativt. Men nu tänkte jag använda mig av den för att skriva posetiva saker istället. För nu mår jag bra! Mycket kan vara bättre men vilken människa tänker inte så? Man vill ju alltid ha det man inte har. En "vanlig" människa är ju inte på topp 365dagar om året, alla har vi våra bekymmer som man borde prata om mer än att gå runt och låtsas som att man lever the perfect life. Idealet som många av oss strävar efter att vara, finns ju inte ens! Jag tycker man borde lägga ner mer av den lilla tiden vi har på att visa vad vi egentligen känner. Vi är alla helt olikt skapade och det är väl det som är själva grejen som gör allt lite roligare?
Jag känner mig lycklig och jag uppskattar att jag är den jag är och den borde vi alla vara, men dock inte allt jag gått igenom det kommer ta lång tid innan jag märker vad jag kan ha lärt mig ut av detta.
Jag tycker att man ibland borde tänka efter på hur jävla bra vi har det, jag är glad över att jag har två fungerande armar&ben, ögon som ser, öron som kan höra, men mest av allt er jag har omkring mig. Jag undar egentlgien varför så många människor är så olyckliga när vi har det så jävla bra? Jag vill inte klandra någon annan men jag tänker bara utifrån det jag ser och känner.
Jag ser mitt liv typ som en bok , min värsta tid som sjuk är ett avslutat kapitel nu. Jag är inte friskförklarad ochjag tar fortfarande massvis med mediciner och kommer forsätta med cellgiftsbehandlingar i 2år till. Men jag mår bra så lägg inte tid på att tycka synd om mig, le istället. 
