Emma Sund

5 behandlingar är snart avklarade, då är det bara 3 kvar. Shit vad jag hatar att vänta.
Behandlingarna påverkar min kropp mer och mer, jag är så trött att jag inte ens orkar röra mig samtidigt som jag är så rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen, ingen bra kombination.
Man får så mycket sjuka tankar när man bara ligger där och väntar. Jag är ganska glad över hur vi människor fungerar och kan radera det svåra vi går igenom, eller kanske inte radera men man plockar alltid ut det bästa och minns det mest. Många av dem saker jag går igenom nu vill jag bara glömma och aldrig behöva få se igen. 
Min situation är så konstig, det är väl den som får mig att bli så frustrerad i vissa stunder. Jag kände mig aldrig sjuk, jag mådde lixom aldrig dåligt. Sen slängs man in i en helt ny värd där ungefär 90% av det man ser och hör förknippas med döden. De senaste 3 månaderna har jag varit på sjukhuset mer än jag varit hemma, ingenting fungerar som jag vill, inte ens huvudet. Det är svårt att tänka sig att sjukdomen i sig var såpass allvarlig att utan behandling hade man kunnat börjat räknat ner dagarna, fast något possitivt är väl att jag slapp all oro innan.
Doktorer har kommit och gratulerat och sagt att jag har svarat så otroligtbra på behandlingarna, allting är borta men ändå ska jag fortsätta att utsättas för de mest obehagliga behandlingar jag kan tänka mig. Men som sagt dem gör det för att det är bäst för mig, men det är svårt att acceptera när man varken ser eller känner resultat eftersom behandlingarna bryter sönder hela mig. Resan har egentligen bara börjat, men den delen som jag tror är jobbigast just nu med alla behandlingar är förhoppningsvis över förgått om ca 2månader. Sen efter det börjar utmaningen att bygga upp en helt ny muskelatur, komma tillbaka till vardagen och säkert 100tals andra grejer som jag får ta tag i då. 
Orättvist är ett ganska bra ord eller man kan sätta fingret på det, för det finns så jävla mycket som är orättvist. 18år, det är ju då man är odödlig!
  


Man borde tänka efter lite oftare och vara nöjd över det man har i nuet, för din vardag kan vara någon annans dröm. Min dröm är er vardag, få gå i skolan, gå ut på helgerna, leva utan skräck. Människor i resten av världen drömmer om saker som är min vardag, sjukvård, mat , vatten.