1/11
Att tänka orden "jag orkar inte mera" skrämmer mig, jag vill inte men det finns ändå där. Jag är så förbannad på den här sjukdomen just för tillfället och jag förstår verkligen inte varför en människa ska behöva gå igenom någonting som det här. Men någonting possitivt kommer det förhoppningsvis komma ur detta.
Det finns så mycket saker jag saknar, vakna utan att vara rädd, njuta av mat, gå en promenad utan att bli svimfärdig, mina vänner, åka buss, slippa åka till sjukhuset varannan dag, slippa sprutor, vistats bland folk, gå på bio, gå in i en mataffär, dagar utan att skelettet gör ont, inte huvudvärk. dagar utan magont, dagar då man kunde kolla sig i spegeln och iaf kunna säga att man såg någorlunda ut. Men allt detta kommer väl komma tillbaka så småning om, det tar bara så lång tid, och samtidigt leva med att jag kanske inte blir frisk.
Jag är livrädd, jag tänker på det varje dag, att man borde ta vara på tiden mera. Men det får mig att må ännu sämre av att tänka att jag inte kommer att bli frisk, jag tror att det påverkar kroppen mera än vad man tror, jag vill inte tänka dem tankarna men det är ganska svårt att undvika. Man borde leva dagen fullt ut, ta vara på dem bra stunderna, men vad gör man om man bara mår dåligt? Jag får ångest på något sett att jag inte tar vara på dagen, jag mer går och väntar och väntar på dagen då jag blir frisk. Processen har sina svackor och nu är jag riktigt trött på det här, men snart vänder det väl förhoppningsvis.
Min 4e behandling kommer startas någongång den här veckan, ännu en vecka med 6liter vatten om dagen som jag ska få i mig. Men som sagt det är väl bara att göra det!
Jag önskar man kunde snabbspola förbi det här, och sen få något besked på att man aldrig skulle behöva må så här dåligt igen, men så lätt är det inte.
tiden har ändå gått hyffsat fort, jag ska vara tacksam att det bara är ett halvår jag behöver stå ut med det här!
tack för att ni finns!
Emma, du är så otroligt stark! Jag beundrar verkligen dig! Du kommer klara det här :) Kämpa på!
Du kommer att klara det här. Jag vet det!! Som Rosanna sa förut, det här är bara en paus i ditt liv, när det här är över så kommer du att ha hela livet framför dig och du kommer att se allting med andra ögon. Just nu kommer det troligtvis vara förjävligt och superjobbigt, men, när det är över kommer ditt liv att bli bättre än någonsin! Det är jag övertygad om :) Som din beundrare ovan : Jag beundrar dig också och du är verkligen stark!! Bara en sådan sak att du orkar skriva om dina känslor inför alla, på en blogg som alla kan läsa, tycker jag är otroligt starkt! Du är unik!
Jag hoppas vi ses snart!!
Emma, du är en underbar människa och du kommer klara det här! Inge snack om saken!
Som dina kära vänner ovan skriver så, beundrar även jag dig nått enormt!
Komigen fiskpinnen!
Så härligt att läsa livstecken från dig igen Emma. Men så otroligt svårt att hålla tårarna tillbaka när du skriver om din smärta. Ingen levande varelse skulle behöva ha det så här, men vi vet att många av oss drabbas tyvärr. Du skriver att du är ledsen och får ångest för att du inte kan/orkar ta tillvara på dagarna och tiden. Emma, det är vi friska människor som ska skämmas, INTE du! Vi som slipper känna denna smärta och som kan göra alla de saker du räknar upp här ovan. Det är VI som ska skämmas, som tar allt för givet, känner missnöje för varje liten händelse som går oss emot. Inte stannar upp och andas in allt det underbara vi har omkring oss. Det du gör nu och det du måste gå igenom kommer att göra dig till en ännu starkare/vackrare människa än du redan är Emma. Det är jag helt säker på. Efter regn kommer sol! Skickar dig alla positiva energier jag har till dig i detta nu...!
du är så oootroligt stark min vän!! det är förjävligt att detta ska drabbas den bästa men jag vet att du grejer det här, det gör du!! men det är en uppförsbacke dit... och efter ska vi åka i den härligaste nedförsbacken någonsin!! :D saknaareeej hur mycket som helst!!!! <3
Hej vännen, fy sjutton vad du går igenom!
Jag kan tänka mig att alla vi som känner dig skulle vilja ta en dag med det som du genomlider så du i alla fall skulle kunna få någon paus!
Försöka att inte tänka på att du inte tar vara på dagen, du gör det genom att du faktiskt är rädd, du gömmer inte dina känslor för dig själv eller andra.
Lova att när du tittar i spegeln nästa gång se då vilka fantastiska bruna ögon du har!/kram
Jag hör dig, Emma.
Både din skräck och din kraft. Ville bara att du skulle veta det.
Och vill gärna prata med dig lite fint, men inte på bloggen.
Den är DIN. Har du ork och lust, så får du gärna ge mig din e-postadress. Så kan jag höra mig lite bättre.
[email protected]
Det är sådana som du som kirrar det här.
Mod, vilja, kärlek.
Glöm inte Taizé! Och påminn morsan om immunförsvarskampen. PROBIOPLEX. I massor.
Robert (”plastfarsarn”)
higa, jag är kanske för gammal för att förstå
Huga, jag är kanske för gammal för att förstå hur man hanterar detta moderna medium.
Så jsg får väl göra lite fel.
Men jag är oxo tillräckligt gsmmal göt stt förstå vad vi kan göra.
Vi tar lite i taget.
Cytostatika är nog nödvändigt. Men - blää!
Tyvärr slår det ut immunförsvaret. Därför PROBIOFLEX. Minst 6 kapslar/dag. Viktigt. För då blir din ktopp starkare.
Sdan är det MUSIK. Som musikterapeut kan jag inte nog betona detta.
Och till sist- gtsttis till WILMA!!
/Rob
Usch, jag ser att mitt meddelande sögs iväg, innsn jag kunde rätta alla pinsamma stavfel. F´låt.
Usch, jag ser att mitt meddelande sögs iväg, innsn jag kunde rätta alla pinsamma stavfel. F´låt.
you will make it!
Emma! Du vet att du sagt åt mig att ta vara på dagen och sluta kolla på så mycket serier på tv? Im working on it! Men du inspirerar mig och det vet du! "All this time we are given, we should all be grateful"
Du är så stark Emma, och det är därför du kommer att klara det här galant! <3 Tänker på dig!
hej emma,
jag känner inte dig men du inspirerar mig enormt mycket. du får mig verkligen att förstå att man ska ta tillvara på alla fina händelser. det är alldeles för lätt att bli missnöjd över sånt som egentligen inte beyder något och så missar man alla saker som får en att må bra, sånt som väldigt många människor ofta tar förgivet.
jag förstår att du säkert mår skit just nu men som någon skrev ovan, det är en uppförsbacke. och jag är övertygad om att du klarar dig upp dit och att du tillslut kommer att se nått positivt ur det hela.
det här kanske inte ger så mycket men jag önskar dig all positiv energi som finns!
KÄmpa på Emma !! <3
Hamster, there is no way but up :)
stor kärlek!
