Emma Sund

Det är mycket här i livet som är mindre roligare än andra, jag är trött på det här nu! Konstant huvudvärk och illamående som börjar få mig att bli tokig! och jag har ont precis överallt i hela kroppen.
Jag är trött på att tänka att jag ska tappa allt hår, att jag ska spendera en lång tid framöver på sjukhuset, att inte kunna leva mitt vanliga liv på länge. Men att försöka se det från den ljusa sidan, när allt det här är över så kommer allt det roliga bli 100gånger roligare, hoppas jag, eller det vet jag. Just nu uppskattar jag varenda minut utan huvudvärk! Stackars dem som har konstant migrän, jag tycker synd om er!
Den här veckan har jag varit skriven som dagspatient och behöver bara komma in varannan dag för blodprover, men nästa vecka ser det nog ut som jag kommer skrivas in. Jag ska opereras på måndag, jag ska få en portakat som är en liten dosa som ska sitta under huden så jag slipper alla nålar och slangar, det är tydligen mycket bättre.
Om mina blodvärden har gått upp igen så skrivs jag nog in för min andra cellgiftsbehandling också. Det där med blodvärden, cellgifter bryter inte bara ner de dåliga cellerna i kroppen utan också dem bra, så som de vita, röda och blodplättarna. De är väldigt låga just nu och det är därför jag inte får träffa så mycket folk eftersom Emunförsvaret i stortsett är nere på noll. Så fort kroppen har återhämtat sig och värderna är uppe igen skrivs jag in för nästa cellgiftsbehandling, det måste gå fort nu eftersom min sjukdom är såpass aggressiv.

Jag hatar att alla ord är så laddade, cancer, sjukhus, inget hår, operation, cellgifter osv. Jag har alltid varit livrädd för cancer, det är vi nog alla. Men man måste möta sina rädslor för att bli av med dem, för att kunna bli starkare och få se det från en annan syn, även fast detta kanske inte är den roligaste synen man kan se det ifrån.
Det finns för många frågor jag kan ställa mig själv så som varför just jag? Vad har jag gjort för att förtjänta detta? Men jag väljer att inte få något svar på dem, mer än kanske en tankeställare om att livet har så mycket mera att ge.

Jag vet att man inte borde klaga, men jag hatar att jag kommer tappa mitt hår. Det har redan börjat trilla av, och det är hemskt! Inte för att hår spelar så stor roll, men just under denna period så får det ju en att se så mycket sjukare ut! Men som sagt det är någonting vi alla cancerpatienter har gemensamt och måste gå igenom, det kunde ju varit värre att det inte skulle växa ut igen men det kommer det ju! Fast det kommer ju ta ett tag.
Jag hatar att vända mig om på morgonen och se hur mycket det är jag tappat, jag hoppas inte någon av er måste gå igenom det. Jag ska raka av mig håret , jag tror det blir lättare än att tappa allt.

Nu ska jag gå och lägga mig och få min skönhetssömn med hjälp av sömntabletter!

Laughter is the best medicine!