22/8
Nu är det 1,5 månad sen jag blev sjuk igen och det här har varit första lediga 3 dagar jag haft sen dess. Jag har varit inne varenda jävla dag sen 11juli annars, jag försöker se det lite som att jag har det absolut sämsta heltidsjobbet i världen som jag om några månader kommer säga upp mig från, föralltid! Jag tänker inte jobba med det här igen!
Om 2-3veckor är det den 11 jävla helvetes september och det betyder att i 1års tid har det inte gått en dag utan att ordet cancer har snurrat runt i mitt huvud. Det var då ett år sen jag började kampen. Ett helt jävla år har du tagit ifrån mig, fan va jag hatar dig!
Den senaste tiden som sjuk har inneburit så mycket jobbigt, operationer, infektioner, cellgifter, 4 benmärgsprov, långa nätter med feber, svimmat, tappat håret, inre blödningar, oroväckande viktnedgång, låsta käkar, näringsdropp, blodsprängda ögon, panikångest, kroppslig smärta.. jag skulle kunna skriva en novell med bara negativa saker som har varit den senaste 1,5månaden bara besvikelsen att få beskedet av jag var sjuk igen skulle kunna rymma minst 10 sidor.
De positiva med denna gång är att jag vet vad som väntar, jag vet hur vidrigt jobbigt det är, jag vet hur läskig jag kommer se ut, jag vet hur rädd jag kommer vara, jag vet att i vissa stunder kommer det kännas som att jag ger upp men innerst inne aldrig gör det. Jag vet att jag kommer hata hur jag ser ut, vilja slå sönder alla speglar i världen, att jag kommer skämmas för hur jag ser ut och ha svårt att titta folk i ögonen. Jag kommer tänka, varför ska någon behöva gå igenom det här.
Men det jag också vet den här gången är att det inte är mitt fel, jag vet också att det kan bli bättre hur jävla lång koridorren är så finns det alltid en dörr ut, även fast det kanske inte blir den dörr jag helst hade velat öppna.
Jag är mer öppen den här gången, jag är expert på att stänga in och av mina känslor. Jag har världens coolaste människor runt mig och det har jag alltid haft, men nu kan jag förstå och tro mer på dem när dem säger hur bra dem tycker att jag är. Förut trodde jag att dem ljög, jag har fortfarande svårt att se det bra och starka i vad jag gör är.. Ur mitt perpektiv ligger jag bara där, biter ihop, får in skiten i mig och väntar på bättre dagar. Men när jag vänder på det och om det skulle varit någon jag tycker om skulle jag se det på ett helt annat sett. Det är så svårt när man själv sitter i båten.
Just nu mår jag bra, jag är hemma. På tisdag börjar mardrömmen igen då läggs jag in för ny behandling. Det är som om jag lever i olika världar utanför och innanför väggarna på sjukhuset. Jag hatar att ligga i den där vidriga sängen, deras äckliga mat som jag vägrar äta men stinker i korridoren.
Jag hatar känslan när mina vänner eller familj går efter att ha besökt mig, den avundsjukan som jag känner att dem får gå hem och leva så som jag levde förut. Jag skulle kunna döda för att inte känna den.
Även fast jag vet att jag har så många människor som står vid min sida och finns där och älskar mig no matter what, känner man sig ensam och utanför. Jag hade aldrig någonsin upplevt den känslan innan första gången jag blev sjuk. Men jag är annorlunda jag är inte som alla andra, jag måste acceptera det. Mitt liv ser inte ut som deras.
En dag ska jag leva min fairytail story.
Du är så stark Emma! Skiten kommer gå över!!!! <3
<3<3<3
Du skriver så fint, Emma, eller fint menar jag inte rikigt, för precis som du säger är det en j-a sjukdom! Men att få fram det du känner kan du verkligen! Vad skönt för dig att få vara lite ledig från allt i några dagar, och inte har någon tid att passa. Kramisar!
Hej goa underbara fina Emma!
Håller med dig fullkomligt att den j-a skitsjukdomen skulle inte få finnas.
Om några månader när du har sagt upp dig från världens sämsta skitjobb ska dina gyllene dagar komma. Då ska du bara få skratt och må bra och inget ska komma och förstöra mer.
Du är en fantastisk kämpe och vad jag förstått så har du en underbar familj och goa vänner som beundrar dig för att du är en sådan kämpe.
Även om livet är nästan outhärdlig glöm ej vilken Fighter du är. Tänker på dig ofta och vore det möjligt skulle jag skicka all min energi till dig
Massor av styrkekramar till världen bästa fighter/från Eva Frost (Mösseberg, du vet)
"Att helt och hållet gå upp i en dröm, gör dig varken bunden eller hämmad. Det gör dig fri. Även en svår och snirklig väg kan föra dig till målet om du följer den ända fram".
när jag blev sjuk, så gav min mamma mig den här dikten. Nu när jag förhoppningsvis får höra att jag
är frisk på onsdag, så tänkte jag det är dags att skicka den vidare. Jag vet hur jävligt det är, det enda tipset jag har är att försöka inte bry sig...
lycka till!!
Älskade, underbara, finaste Emma! Du är helt fantastisk!!! Glöm ALDRIG bort det!
Jag älskar dig så innerligt mycket.....
Tänk på att man måste hamna i botten för att nå toppen! Du kommer nå toppen för att du är en fighter, hoppas allt går bra!
Emma! Du känner inte mig men jag vill ändå skriva några rader. När jag läser din blogg så gråter jag. Jag tycker att du är så otroligt, fantastiskt, gränslöst stark och målmedveten och jag vet att du kommer att klara det här. Du skriver oerhört bra och jag känner din smärta inom mig när du skriver hur mycket du hatar det här och att du är så förbannad. Men jag känner också ditt hopp när du skriver att du aldrig ska låta skiten vinna över dig. Jag känner din vinnarvilja och livslust när du skriver att du ska ta dg igenom det här! Jag läser din blogg och tänker på dig. Alla "lycka till" som jag någonsin fått genom åren skickar jag vidare till dig, inlindade i ännu mera kraft och mod! Kramar från Nadja
Hej Emma, Du skriver väldigt fint och rörande. Vilket h-e du går igenom just nu. Du har funnits i våra tankar hela sommaren sen jag hörde från Thomas att du blivit dålig igen.
Vi tänker på dig(och dina närmaste)och jag har bett till Gud att du skall bli bra.
Kram från hela familjen: Rolf, Kajsa, Christopher och William
Du är min idol Emma! Du är så jävla bra! Allt kommer bli bra, det känner jag på mig. Pussar och kramar
usch stackare, hoppas att allt löser sig. ingen förtjänar att må så dåligt..
kram
Jag hoppas att du är stark nog och vinner kampen, för det är det värt.. Tänk när du är äldre , då kan du säga " när jag var yngre hade jag cancer. Men vet ni vad? Jag klarade det. Jag gjorde det. "
Hej Emma.
Vi saknar dig i skolan. Mycket.
Kram,
Cecilia
Hej gumman,
Kikar ofta på din blogg och har många gånger börjat skriva en kommentar men det slutar oftast med att jag tar bort den då det är så svårt att veta vad man ska skriva när man läser om hur jobbigt du har det.
Idag tänkte jag att det är bättre att skriva något så jag skriver ett litet inlägg om varför jag inte skrivit kommentarer förut.
Jag tänker mycket på dig och jag vill att du ska veta att trots att vi inte ses så ofta att jag finns här om det finns något jag kan göra för dig.
Många kramar till dig,
Erika
Emma din fighter jag tänker på dig varje dag! Du är bäst och du kommer klara det här!
"If your going through hell, keep going" kunde inte sagt det bättre själv. jag hejar på dig VARJE sekund! <3
Hej Emma
Fick precis i dagarna höra att du står ditt livs största kamp. Det gör mig ont att det är du som är mitt i det helvetet! Jag har inte träffat dig sedan du var barn, men speciell för mig har du i alla fall alltid varit - du är ju din mammas dotter och det säger allt!! Många kramar till dig från Anne-Lie, Jesper och Viktor (Avelin)
Hej Emma!
Fick precis reda på att vi ska fika tillsammans. :-)
Det ska bli trevligt att få träffa dig igen.
Många kramar!
