22/7-10
Jag hatar att ingen kan lova mig att allt kommer bli bra, att jag kommer leva ett friskt och långt liv med någon jag älskar och mina 8barn jag drömmer om. Kan ingen säga att jag kommer göra en förändring i världen och aldrig behöva ligga på sjukhus igen efter det här. Ovissheten är värst, ingen av oss vet någonting om framtiden så egentligen borde jag inte vara räddare än någon annan.
Jag hatar sjukhus, jag hatar att sitta instängd i det där äckliga lilla rummet som luktar äckligt. Jag känner mig inlåst, speciellt när man är uppkopplad till alla slangar. Undrar hur jag kommer hantera stamcellstranslplantationen då jag är totlat isolerad i ett rum 3-6veckor. Det kommer vara en utmaning.
Jag var så jävla glad att få börja skolan igen nu till höst, varför går alla mina drömmar i kras för. Fast jag ska aldrig sluta drömma, aldrig. Allt kommer bli bra en dag, det måste det.
Den dagen jag kan titta tillbaka på det här och vara tacksam för det jag lär mig av det här ska jag le 24h i sträck.
Tänker på dig! Du är så fin! Vi älskar dig, puss jossan och tessmo
Älskade Emma min tappra prinsessa, tårarna rinner när jag läser din blogg. Ja visst, allt kommer bli bra en dag det måste det. Lilla gumman vad du får kämpa,du finns i mitt hjärta alla tider på dygnet. Älskar dig innerligt, puss o kram./ Farmor
Hej Emma!
Här får du några rader från din farmors kompis. Som du kanske vet så kämpar jag också med en blocdcancersjukdom som heter myelom och har just avslutat en åtta veckors behandling. Jag vet ungefär vad du går igenom och jag tror att du tänkt samma tankar som jag - varför skall just jag må så här jävla dåligt och varför kan man inte komma ifrån sin egen kropp bara för ett tag och varför smakar all mat som tidigare var så god nu bara plåt. En av min allra bästa vänner heter Gösta Kumlin och han har en son som kämpat med samma sjukdom som du. Han fick benmärg från en okänd donator för 7 -8 år sedan och blev sedan efter 5 års observation friskförklarad. Nu pluggar han på Umeå universitet. Jag tror egentligen att han mår bättre än många av sina kompisar just därför att han nu värdesätter livet på ett helt annat sätt.
Bästa hälsningar/ Kaj Hagström
Min farmor hette Emma Kristina. En stark kvinna. EmmaKristinorna verkar sega. Ibland är det viktigt med en farmor. - Du har i ett år motstått den nog största utmaningen en människa kan tänka sig. Och det är egentligen bara DU som kan fixa det här. Förstås med lite hjälp från nära vännerna. Och kanske Gud, om du ids ta med honom. Du och jag är kanske inte "troende", men utan någon inre övertygelse går det nog inte. Ibland är det viktigt med en Gud. Medicinarna gör oxo så gott de kan för att hjälpa, dem får vi inte räkna bort. Även om de är så kroppsfixerade. Du är deras "patient", plats i korgen. Du är min hjälte och förebild.
Fortsätt att ställa krav!! Jag hejar på dig/Ro
